Men när jag gick från SMI och svängde ner på Birger Jarlsgatan var jag jättearg! Jag fattar inte varför, det var verkligen en så stark vrede som jag inte känt på väldigt länge. Hur gick det till? Inget ovanligt hade hänt, jag hade haft en fin lektion och nu var jag på väg till en inspelningsdag i studion. Allt borde vara jättebra. Så, vad berodde nu ilskan på? Jag gick med stora snabba arga steg och såg förmodligen helt livsfarlig ut.
Det var iskallt ute, så jag köpte med mig en stor mugg te från 7-Eleven.
I studion hade Gunnar och Mats riggat och mikat trummorna, så allt var klart när jag kom. Så kul att träffa Mats igen! Vi har inte setts sedan releasen av plattan för 1 1/2 år sedan.
Han var sig lik - och lika säker och kreativ och lyhörd vid trummorna som vanligt. Första låten, Häxan, lyssnade han på en gång. Sen spelade han och gjorde det perfekt på en gång. Det satt direkt, det behövdes bara den tagningen.
De låtar som följde gick kanske inte lika självklart smidigt, det behövdes två,tre tagningar på de flesta. Men det blev så bra! Mats kom med en massa roliga idéer.
Gunnar och Mats hade riggat allt när jag kom...
...och Mats lovade att spela jättebra hela dagen!Och jag har slutligen valt bort några låtar. Det blev ganska självklart när jag väl satt där och lyssnade. Det blev ungefär som jag trodde, fast en av dem jag funderat på att ta bort blev så bra så jag behöll den. Nu har vi 12 låtar - plus en "bubblare": Alla stackars hjärtan som vi av okänd anledning glömde bort efter att vi gjort en skiss på den. Vi får se om den klarar sig till finalen...
Vi hann med allt vi tänkt. Dessutom gjorde vi en improviserad inspelning av Alla stackars hjärtan med trummor, bas och sång - "så har vi gett den en ärlig chans" sa Gunnar. Totalt gjorde vi 9 låtar. En bra dag.
Ilskan från förmiddagen släppte efter ett kort tag i Gunnars och Mats sällskap, och sen tänkte jag inte mer på den. Förrän jag var på väg hem - då slog det mig att jag inte var arg längre. Och sen började jag fundera på vad som hade hänt egentligen. Jag hade verkligen varit rasande, och ilskan riktades mot en speciell person efter en stund, en person som jag inte alls har anledning att vara arg på (i början var jag bara rosenrasande, urskiljningslöst). Men om jag ska gissa så fångade jag upp någon annans vrede. Jag mötte människor i trapphuset på SMI när jag var på väg därifrån. En nära vän som är "i schizofreni-branschen", som hon uttrycker det, säger att om man får en stark känsla, plötsligt och omotiverat, så är det oftast så att man fångat upp någon annans känsla, någon som bär på så starka känslor att den kanske inte står ut med dem. Den personen som slängde över sin ilska till mig mådde förmodligen strålande sen... För mig låter det rimligt.
Jag lagade en jättegod middag till mig och dottern: pasta med färsk basilika, mozzarella, körsbärstomater och vitlök. Och parmaskinka till.
I morgon ska jag lägga sång på Snöänglar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar