7 oktober 2008

Nu har vi finplanerat...pratat instrumentering och gjort ett första låturval. Bstämde att ta med En ängels tålamod också, Lisens låt som jag översatte i vintras. Tror att den passar in.

Har en ny låt också som jag absolut vill ha med. Jag skrev klart den i helgen, men den påbörjades redan för ett par veckor sedan. Det var lite magiskt: Jag var nere i Gbg på Annikas 50-årsfest. Hon hade festen på Gamlestadens Medborgarhus tillsammans med 3 andra, så det var rätt bra med folk - runt 200 personer tror jag. I alla fall, i lokalen fanns en stor scen och folk gick upp med jämna mellanrum och höll tal eller sjöng. Och jag tänkte: Å, varför har jag inte förberett något tal till Annika, hon är ju en av mina bästa vänner, jag skulle ha sjungit något... jag skulle ha sjungit den här!
Och så kom låten. Melodi, vers och stick - direkt bara! Jag har faktiskt aldrig varit med om nåt sånt förut. Sen var jag rätt borta ett tag... men kom tillbaka, för det var en fantastisk fest.
Dagen därpå, på tåget hem, skrev jag vidare på den. Den heter Tid. Och den blev nästan, nästan klar - det var bara det där sista lilla som fattades.
Nu i helgen när Annika var här så berättade jag alltihop för henne. Och på söndagskvällen när hon hade åkt hem blev låten klar:

Tid.
Sekunder och minuter drar förbi.
En sommar blir till höst som
blir till vinter som blir vår.
Ännu ett år.
Så fort det går och

vi
försöker hinna med här inuti.
Det svindlar. Och imorgon
har idag blivit igår.
Vart tar den vägen med oss,
all vår tid?

Vi sparar våra bilder, våra frusna ögonblick
där vi försökt att fånga alla dagarna som gick.
Här är en stund.
En kort sekund.

Och här är våra barn, de som ska komma efter oss
och älska och förlora och förlåta, tro och slåss
som vi har gjort. Och som vi fort-
farande gör...

Tid.
Jag speglar mig i dig och ser vårt liv.
Sekunder och minuter.
Vi är timmarna som går.
Vi bär alla våra år
här inuti.

Tid.
Allt som har varit. Allting som ska bli.
Ett ögonblick. En evighet.
Imorgon och igår.
Vi är timmarna som går.
Vi är vår tid.


Jag mailade texten till henne och lovade att jag ska sjunga den för henne nästa gång vi ses. Jag ville verkligen försöka fånga vår vänskap - vi har ju känt varandra i 25 år nu, våra barn är i samma åldrar och Annikas äldsta dotter fick ärva min sons babykläder. Vår vänskap består trots avståndet och trots att vi bara ses ett par gånger om året. Hon är mycket speciell för mig.

Sjöng den för Gunnar och han gillade den. Vi bestämde att jag ska träffa Per och repa och kolla tonarter innan det blir dags för inspelning. Och så ska vi försöka hitta en bra flygel, så kan Gunnar ta med inspelningsutrustningen och så kan vi spela in grunder till de låtar som ska vara pianobaserade. Gunnar förslog Betel där vi var och spelade in orgel förra gången.
Jag ska kolla med Per om det funkar att vara där igen.

PÅ torsdag nästa vecka kör vi igång!